Lite lätt redigerad text. Skrivs det mitt i natta så kan det bli lite klumpigt och konstigt i texten. Har läst mitt eget inlägg säkert hundra gånger, och hittar fortfarande en massa fel som stör mig. Men nu orkar jag inte ändra mer, det är ju bara ett blogginlägg - ingen jäkla uppsats! Haha.. 

Jag trodde då aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle tycka att just kemi, fysik & biologi

- ja naturvetenskap överlag, skulle bli sådär spännande & intressant som jag tycker nu. 

(Har en tendens att kalla just biologi för naturvetenskap, som att det vore en egen kategori,

men NV är ju egentligen ett samlingsnamn för bl.a. de ovannämnda områdena).  

Jag blir lite förvånad över mig själv faktiskt. Jag avskydde hjärnkontoret som liten, naturprogram kunde slänga sig i väggen. Jag upplevde de flesta NO-lektioner som ren rappakalja, att det som lästes var mer eller mindre obegripligt för mig att komma ihåg & lära in. Tidigt så placerade jag mig in i facket jag-kan-inte-jag-vill-inte-jag-kommer-aldrig-att-förstå. Ytinlärning varje gång, pluggade kvällen innan. Så ointresserad & lite lätt skoltrött. Att det helt enkelt inte var mina starkaste sidor gjorde det hela inte roligare.

Och fan va arg jag har varit på mig själv efteråt. Speciellt när jag skulle börja läsa dessa ämnen för några månader sen. Det blev så väldigt tydligt, hur svårt jag hade gjort det för mig själv. Det var inte mycket jag mindes ifrån högstadielektionerna, de vill jag lova... Pinsamt och jobbigt.

Men nu så förvånas jag, varje dag, över hur mycket jag faktiskt kan! Får inte riktigt nog - vill repetera och veta mera. Först kändes det lite jobbigt, men jag har ändrat inställning helt de senaste veckorna. Jag vill ju vara "smart", jag vill ju faktiskt kunna och lära mig massor gällande dessa ämnen. NU hittar jag egna sätt att utforska det jag inte förstår.

- Och fan va kul det är att lära sig hur saker och ting faktiskt uppstår/fungerar! 

Att jag blottar mina egna svagheter och erkänner mig som mindre smart, ja de ifrågasätter säkert sig de få som läser detta. Även om jag ligger sådär tio år efter så känner jag mig grymt bra och stolt över mig själv! Hade jag hängt med bättre i skolan, eller varit allmänt intresserad av dessa ämnen så hade jag kunnat detta tidigare. Men det tog 23 år innan jag kom dit, och så är det väl ibland ? 

- Men det viktigaste är väl inte när, utan att man kommer dit någon gång!?