December i år var en månad för sig. Den som brukar vara den bästa och mysigaste månaden på hela året, den som jag alltid ser fram emot. I år var det annorlunda, så otroligt vuxen. Ingen jul med pappas sida, en jul utan farmor. Och till råga på de, TV hade misslyckats i år (haha). Jag är en sån där person som älskar att kolla på julfilmer och serier som är typiska för julen men det som väl sändes, sändes på en annan kanal någon dag senare. Julen var mysig när vi väl var på plats hos mormor & morfar, samt helgen innan hos Niclas bror m. familj. Och hemma hos mamma och pappa såklart! Men allt däremellan - vart var känslan, viljan och glädjen som alltid funnits i mig? Jag som älskar julen, många aktiviteter och framförallt gemenskapen (oavsett stämning).
Julen är för i år bortstädad hemma hos oss, nu är det nya tag som gäller.





'Ung Cancer's film "det är okej att känna" kan nog ingen ha missat vid det här laget.
Idag så ställde dem en fråga på fb
- Vänner, vad har varit det bästa med erat 2011?

Jag tänkte och tänkte..

och jag tänkte lite till..

Mamma blev friskförklarad ifrån sin bröstcancer. Helt klart det bästa, utan tvekan.

Otroligt stort och betydelsefullt men också det enda jag riktigt kan säga att "det, det är det bästa med 2011".

”Det enda” -  usch va otacksamt jag fick det att se ut, som att det inte var tillräcklig liksom!?

Egentligen… finns det något bättre än att se sin cancersjuka mamma bli friskförklarad?

Min fina fantastiska mamma.

Efter en del tänkande, mycket däremellan känns bara skit, så kommer jag på hur glad jag är för att min fina Linnéa har gift sig och att vi alla fick vara med och dela deras stora dag. Det är något jag verkligen har varmt om hjärtat! Och hur i allsina dar kan jag glömma min och Melissas Stockholms-tripp, helt oförglömlig. Kanske för att jag var så fruktansvärt bakis vilket jag aldrig annars är efter en helt grym utekväll, missade liksom frukostbuffén.. hur kan man? Sälen också... men gud, efter mycket tänkande trippar minnena förbi, herrejösses va skoj vi haft. Och fjällvandringen i Vemdalen - helt underbart!


Kort och gott, 2011. Helt ärligt, när jag började skriva ner och summera kändes det som att 2011 inte riktigt var mitt år, att många gamla sår har rivits upp och att min kropp lidit nå fruktansvärt emellanåt.
Ju mera jag tänker, ju mera ändrar jag texten, bit för bit och blir positiv (en positiv grej som jag har mig själv, fan va bra jag är, och min superfantastiska terapeut att tacka för). Jag gick ifrån tårar och att vilja berätta för hela världen om att livet ofta känns rätt orättvist till att fundera över allt och sedan lägga krutet på dem stunder som faktiskt gör att jag mår riktigt bra! Det här inlägget har tagit mig över 2h att skriva och har hunnit ändra det fleeeera gånger - under den tiden hann jag fundera rätt mycket.

.. alla vardagliga ting har varit helt fantastiska med en inslag av en del, rätt jobbiga tacklingar emellan - speciellt nu på slutet. Alla tripper och speciella stunder har varit guld. Och i alla lägen så har jag min bästa vän och pojkvän, Niclas som i sin tur har en helt fantastisk och stöttande familj. Jag har min älskade och galna familj, samt tre yngre kusiner som är värda guld och mycket mer. Jag har massor med människor, både släkt och vänner som alltid finns där och ställer upp och tack vare er så blir de flesta berg till småsten <3


Mycket "blir vad man gör det till" - jag ska göra vad jag kan med det jag har under 2012.
Puss på er & stor kram ifrån lilla mig!